ccdressyr

Godkväll kära vänner!
Jag sitter med laptopen i knät och telefonen bredvid mig och planerar, räknar, skriver, ringer och smsar. Det är dags för tävlingar hemma i helgen - Chicken Cup! En kombinationstävling för ponny med dressyr på långfredagen och hoppning på påskafton. Vi har betydligt fler starter än vi ens hade kunnat hoppas på, vilket såklart är jätteroligt, men sätter ytterligare press på oss som arrangörer. Bara att få ihop funktionärer till den här tävlingen är ett jätteprojekt - ett projekt som jag jobbar på! Därför blir det många telefonsamtal, sms och mail för att få ihop allt så bra som möjligt och i god tid. Det är alltid betydligt mer jobb än man tänker sig när man arrangerar tävlingar, men trots att man sliter sitt hår för att få ihop det eller står som banpersonal ute i regnet i flera tiimmar, så är det himla roligt! Vi har trevligt ihop och har börjat få så pass bra rutin på tävlingsarrangemang och med nya anläggningen har saker förenklats mycket, så det går ganska bra även vid stora tävlingar. Nu har dock den efterhängsna vinter ställt till det lite för oss. Parkeringsytan har minimerats ordentligt, men jag hoppas vi får ihop det i alla fall! Vill du hjälpa till som funktionär? Hör av dig till mig, för det finns alltid något du kan hjälpa till med! ;)

Mamma tar hand om Cosmo ikväll och tränar för Nonne. Hon ringer säkert snart och meddelar hur det gått. Resten av veckan blir nog ganska lugn. Eftersom vi ställt om klockan nu också, tänkte jag försöka rida ut imorgon efter jobbet, hoppas bara vädret blir fint!!

Nu ska jag nog stänga av här och gå och lägga mig. Godnatt!

Jajamensan, nu har vi alltså klarat av ytterligare en tävling! Om vi tar det från början, spolar vi tillbaka bandet till träningen igår. Cosmo var på ett sånt där underbart humör och ville verkligen vara tillags och det var han verkligen också. Han var otroligt känslig och med bra schwung i steget. Energin var på topp och han var bara helt underbar, sådär som bara Cosmo kan vara! Både jag och Sus var jättenöjda och Cosmo var väl medveten om att han gjort ett bra träningspass. Efter jobb och några timmars sömn var jag i stallet igen i morse.

De flesta förberedelser var redan klara, så vi knoppade och putsade av Cosmo så han blänkte och var riktigt fin! Väl på framridningen kändes han jättefin och följsam. Till stor glädje för både Cosmo och mig såg jag Sus på läktaren när vi värmde som bäst. Han kändes bara bättre och bättre och Sus tyckte också han såg fin ut - så med självförtroende red jag in på banan och... han blev jättetjurig!! Slog mot min skänkel vad jag än gjorde och bara surade. Han var verkligen som förbytt när vi kom innanför dressyrstaketen och jag vet verkligen inte vad som tog åt honom. Dock gjorde vi visa rörelser helt okej och vi slutförde åtminstone programmet och trots att jag var besviken på Cosmos utspel, var jag ganska nöjd överlag och tyckte att jag gjorde det bästa av saken, något jag också fick bekräftat från mamma och Sus som följt med från läktaren. Något jag verkligen var nöjd med var att Cosmo inte alls brydde sig om vad som hände omkring honom, vilket var himla skönt! Nivån var överlag väldigt låg och trots att vi bara hamnade långt under godkänt resultat hade vi en hel del ekipage bakom oss. Många hästar var jättespända och kastade sig från olika håll över ridbanan. För oss kändes det som att vi bara måste jobba på rutinen så kommer säkert resultaten snart. Nu ska vi ta det lite lugnt i veckan. I och med påsken får jag dessutom lite ledigt. Har tagit ut onsdag och torsdag mot lite komptimmar, så jag får ihop nästan en vecka ledigt! Vi har dessutom stora ponnytävlingar hemma över påsken, så jag hoppas bara vädret blir bra så att man kan vara ute utan att frysa ihjäl, blåsa bort eller bli dyngsur. Jag hoppas verkligen vi ska hinna med lite uteritter jag och Cosmo under veckan, så då vill jag ju verkligen att vårsolen ska titta fram på oss!!  Nu ska jag sova, vi hörs!

Hej mina vänner!

Hoppas allt är väl med er, själv är jag fortfarande lite uppgiven efter gårdagens hoppträning. Cosmo var inte alls med mig och vi var fler än vanligt och hade dessutom en del lydnadsövningar på schemat. Detta gjorde att det blev mycket långa skrittpass mellan hoppningen och Cosmo är så svår att starta upp igen efter en stunds skritt eller vila, så jag fick liksom börja från noll igen, så fort det var vår tur att hoppa. Jag fick aldrig in något flyt, men hoppade i alla fall duktigt över de små hindren i lydnadsövningarna. Mot slutet blev det dags att hoppa en liten bana med alla lydnadshinder och därefter avsluta med två ”titthinder” Vattenmatta med räcke över och en oxer med vita ”sockerbitar”. Precis innan vi skulle börja hoppa började Cosmo strula, sparkade bakut och tjafsa. När jag väl fått honom i en vanlig galopp började vi banan och gjorde det riktigt bra - tills det var dags för vattenmattan. Började med ett stopp, fortsatte med två, tre, fyra… Sara la ner bommen, tog bort bommen, smackade och jag red och drev och smackade och… Inget fick Cosmo att hoppa över den där jäkla mattan! Till slut fick jag honom över den och han fick massa beröm och klappar, men när jag skulle rida an en gång till var det samma visa igen. Han var liksom helt blockad, så efter att jag tvingat över honom ytterligare en gån bad jag att få göra något helt annat istället, så jag red på ett vanligt räcke och tänkte avsluta med ett bra språng där, men då var Cosmo så pass blockerad att vi inte ens tog oss över det. Sara sänkte det och vi låg på en volt och rullade över det några gånger. Sen höjde hon upp det igen som avslutning, men då var både jag och Cosmo så trötta att vi inte kunde ta oss över det med flyt, så vi sänkte igen, rullade över och avslutade med det. Jag var alldeles uppgiven och trött, men Cosmo var också trött och alldeles svettig och jag tror han var lite seg i kroppen efter tidigare dagars arbete. Så kan det bli ibland och det är bara att ta nya tag! Vi gjorde så gott vi kunde just då och mer än så är det ju svårt att prestera. Det kan ju inte gå jättebra jämt, tyvärr!

Idag får Cosmo en promenad med mamma. Jag ska vara kvar i stan med jobbet och ha lite bokslutsmiddag på Hard Rock Café. Ska bli skönt med ett litet avbrott och ha lite trevligt med god mat och dryck och trevliga människor. Kanske blir det en smarrig Cosmopolitan i baren, så man inte får total Cosmoabstinens ;) Resten av veckan laddar vi upp inför start i LA:1 på söndag på hemmaplan. Vi hörs!

Hade planerat att Cosmoliten skulle få sig lite vila igår, eftersom det var körning i ridhuset. Man är välkommen att rida där ändå, men man vill ju vara ivägen så lite som möjligt och då är det svårt att koncentrera sig på sig själv och sin häst, samtidigt som man håller reda på ett par körekipage och var de är på väg. Men jag tänkte att jag skulle ta ut honom en stund och bara skritta/jogga honom lite. Då kom jag också på den fina idén att introducera kandaret lite för honom. Jag har mammas gamla huvudlag och bett, sen hon tränade och tävlade aktivt på sjuttiotalet. Ljusbrunt, gediget läder och bett i mässing. Tyvärr var tyglarna kvar hos mor och far och nosgrimman alldeles för liten för Cosmos stora huvud, så jag fick knåpa ihop med det jag hade i stallet; en mörkbrun nosgrimma, ett par svarta och ett par bruna tyglar gjorde kombinationen fulländad! Det såg verkligen roligt ut med alla nyanser av brunt, lite svart och helt olika lädertyper på varje del. Men jag fick åtminstone ihop mitt kandar och kunde rida på det en stund, och det gick faktiskt riktigt bra! Jag jobbade honom bara lång och låg och skrittade mest, men det var skönt att han accepterade det så bra första gången.

Ikväll blir det hoppträning igen. Nu när Cosmo börjat gilla hoppningen mer och mer, blir det såklart också roligare även för mig, så jag ser verkligen fram emot det. Skönt också när man sitter på kontoret om dagarna, att man vet att man inte hinner jobba över och alltså måste åka därifrån i god tid, bara för att göra något roligt! Det är såklart alltid roligt att ha hästen att åka till om kvällarna, men med en träning inplanerad vet man precis vad som väntar, och man behöver inte komma på hur kvällens träning ska se ut. Hur gör ni för att få träningsinspiration de där gångerna man inte alls vet vad man ska hitta på och fantasin har seglat iväg långt bort? Jag brukar kika lite på nätet efter bra övningar och titta på filmklipp på duktiga ryttare för att inspireras att träna och bli bättre. Ridsport (tidningen) har dessutom lite bra träningstips både för dressyr- och hoppryttare, som man kan hitta här. (Titta nu vad duktig jag är som till och med lärt mig länka i bloggen!!!)

Godmorgon kära läsare! Hoppas ni inte deppar ihop alltför mycket för det här jäkla vädret, vi måste försöka peppa varandra nu när vårens intåg fått ytterligare ett bakslag. Jag är så trött på oroligt väglag och trista, kalla dagar utan sol.

Jag har ju, som ni kanske vet, inte varit ute på tävlingsbanan särskilt frekvent i min tidigare hästkarriär. Det har mest blivit klubb- och små lokaltävlingar och jag har fått jobba mycket i motvind med skadade hästar och annat strul som ställt allt på ända. Men med Cosmo har känslan varit annan redan från början. Jag köpte honom med tanke på att få komma ut och tävla, träna och utvecklas. Jag ville verkligen satsa och gjorde det också. Det känns otroligt skönt att första debuten är avklarad och att det gick vägen. Att Cosmo skötte sig så bra, han verkade gilla att komma till en ny, spännande plats med mycket spännande saker att titta på.

Men så är det ju det här med tävlingnerver och rutin, jag tror absolut att det hänger ihop! Jag erkänner att jag var gaska nervös när vi var på väg till tävlingsplatsen i söndags, jag försökte tvinga i mig lite frukost som mamma gjort iordning till oss, men det var inte lätt - Jag som annars älskar frukost!! Väl på tävlingsplatsen kunde jag slappna av mer och mer när jag märkte hur lugn Cosmo var. Till starten var jag bara otroligt laddad och känslan var jättebra. Mina tidigare erfarenheter har snarare varit en slags ångestliknande nervositet när det har börjat bli dags för tävling, men nu var det en positiv nervositet som spred sig i kroppen istället. Jag vet egentligen inte varför. Generellt sett är jag en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna som hatar att förlora, men det har alltid varit emot mig inom ridningen och inte sporrat mig, utan snarare stjälpt mig istället med en överdriven nervositet. Idag, äldre, klokare och mer realistisk, inser jag att jag måste jobba mot mina egna mål och inte räkna med att vinna min första klass. Mitt mål för helgen var att Cosmo skulle acceptera tävlingmiljön och vara hanterbar under de omständigheterna. Jag skulle genomföra programmet och ha en bra känsla när jag lämnade banan. Och eftersom ni alla vet hur nöjd jag var, har jag vunnit min seger, genom att överträffa mitt mål flera gånger om! Det var framförallt hur Cosmo skötte sig på plats som gör mig så nöjd. Att han blev rädd för en klant på läktaren är sånt vi får lära oss att hantera helt enkelt, och kommer säkert att göra det snart också. Då blir poängen inte så hårt drabbade av en sån sak, men det är naturligtvis mest rutinen som spelar stor roll i det fallet, något vi bara får genom att åka ut och tävla så mycket det går.

Jag laddar på för fullt inför helgens tävlingar också, och det känns ännu bättre än sist. Nu  kan jag fokusera ännu mer på oss och min ridning, men fortfarande att jobba på att ha en positiv känsla.

Ja, vi har överlevt och jag är jättenöjd med min fina Cosmo! Var i stallet vid fem i morse och knoppade, packade in alla saker och sen tog jag med mamma och Cosmo och stack iväg mot Vallentuna. Tyvärr var parkeringen på tävlingsplatsen under all kritik och det var transporter utplacerade över hela tävlingsplatsen. Som tur var kom vi rätt bra tid, så vi lyckades få en av de bättre parkeringarna. Jag kände mig lite stressad och gjorde i ordning honom ganska snabbt med hjälp från mamma och delar av vår supporterklubb - Elin och Eva! Cosmo var lite nyfiken och kikade runt på allt som hände omkring honom, men han var så lugn och trevlig att jag nästan trodde att jag fått med mig fel häst hemifrån! Vi började rida fram och han var superfin från första steget. Han var jättelugn, accepterade ett helt nytt ridhus och alla omständigheter utan några som helst problem. Känslan var verkligen jättebra och han var uppmärksam och lyssnade ordentligt. Jag försökte bara rida honom i lite längre och lägre form och bara ha honom avslappnad och mjuk, vilket verkligen lyckades!

Det började dra ihop sig och vi begav oss till tävlingsridhuset och collecting ring. Han skyggade lite för att ta sig in, men med lite ledhjälp gick det bra och vi skrittade runt ett varv och kikade på ytterligare ett nytt ridhus. Efter bara några steg var han lika avslappnad och fin igen. Återigen började jag fundera på vem som bytt ut min häst under natten, för jag är inte bortskämd med att Cosmo bara accepterar saker sådär lätt! Jättehärligt att jag kunde koncentrera mig på ridningen och inte behöva bekymra mig om annat. Det var dags att bege sig in på tävlingbanan och vi skrittade runt och tittade på konstiga banderoller, domarbord och annat som var lite läskigt. Sen satte vi igång. Känslan var riktigt, riktigt bra, men när vi skulle fatta galoppen, reste sig någon på läktaren och drog ett hästtäcke med sig på backen vilket lät en massa, och stackars Cosmo blev rädd och kastade sig in mot mitten av banan. Jag försökte bara lugna honom och rida vidare, vilket gick ganska okej, men han var fortfarande spänd under resten av programmet. Med tanke på att han faktiskt blev rädd och inte bara försökte komma undan och att han accepterade det när han insåg att det inte var farligt var jag jättenöjd med ritten ändå och framförallt hur duktig han var på hela tävlingsplatsen.

Resultatet blev såklart påverkat av våra missar, men började jättefint med en massa sjuor. Resten av programmet var under godkänt och totalt tror jag vi kom sist med 52% känslan var dock betydligt bättre än så och jag tycker bedömningen var lite konstig. Jag fick nedslag för missarna på flera bedömningspunkter och det såg nästan ut som att skrivaren hade tappat kollen lite. Men men, jag struntar faktiskt i vad poängen blev, han blev rädd och det kostade en hel del poäng, men han var så duktig och känslan var så positiv att det verkligen inte spelade någon roll. Med tanke på mitt låga resultat bestämde vi att jag inte skulle rida med i laget för nästa klass, vilket då skulle innebära att jag skulle starta näst sist i nästa klass. Nästan fem timmar senare alltså... Med tanke på omständigheterna på tävlingsplatsen, som på grund av parkeringen inte var särskilt säker och nästan helt utan ytor att röra sig på och promenera eller göra iordning hästarna. Inte nog med det fick vi dessutom höra att det var ett snöoväder på väg och att det var varningar för riktigt dåligt väglag. Därför bestämde jag mig att stryka mig i nästa klass och nöja mig med min jättepositiva känsla. Sagt och gjort, vi packade ihop oss och åkte hemåt och efter bara några minuter kom snön, och sen har det snöat hela eftermiddagen så jag var verkligen glad att vi åkte när vi åkte. Väl hemma fick Cosmo dessutom några timmar i hagen och det tror jag gjorde honom gott!

Så, som avslut kan jag bara säga att jag är jättenöjd med min dag och vår debut. Nu ska vi ladda inför nästa helg är jag rider A:1an på hemmaplan. Nu ska jag nog sova, för det tar på krafterna att vara iväg såhär! Kram på er alla!

Godmorgon! Ja, nu har jag en hopphäst snart för Cosmo är så himla duktig på hoppträningarna nu för tiden! Igår stannade han på vattenmattan ett par gånger och precis när Sara rekommenderade lite draghjälp (alltså efter tre försök och efter att redan ha lagt ner bommarna lite) gick jag på det en gång till och då hoppade han så fint, så vi klarade det utan draghjälp! :D

Förutom första försöken på vattenmattan var han otroligt lydig och fin och sög tag i hindren ordentligt - det är ju så roligt att hoppa då!! Vi avslutade med en liten bana som blev lite okoncentrerat och inte så mycket flyt över de första hindren, men mot slutet blev det mycket bättre. Han är lite svårstartad Cosmo, så när man har honom igång är det bara att köra på, för man måste liksom "starta om" honom när han skrittat en stund, så jag tror det var därför han blev lite okoncentrerad då eftersom det blev en stunds skrittande medan vi väntade på vår tur att hoppa banan. Men han är så duktig och verkar tycka det är jätteroligt att hoppa!

Kanske detta är något att satsa på framöver?! Någon som är duktig på att stå på huvudet som vill hjälpa till!? Haha, vilka galningar!!

Google Bildsök

Nej, det där överlåter jag så gärna till herrarna här som verkar göra det så bra. Jag tänkte istället rida igenom programmen i lite lätt form ikväll, bara för att jag själv ska känna in linjerna ordentligt. Sus kommer förresten på lördag så vi får trimma igenom honom inför söndagen. Jag planerar förresten att starta på hemmaplan nästa helg också, blir bara LA:1 för oss då, känner att jag inte riktigt har tid och energi att läsa på ett helt nytt program till, så jag tar en sak i taget och kör därför bara en klass då. Så är åtminstone planen för nu. KRAM!

Hej på er!

Som sagt, jag laddar inför hoppträningen ikväll. Ska bli intressant att se vad Comso säger om att skutta över lite hinder igen, det var ju ett par veckor sedan sist! Igår blev det en ordentlig massage för honom, Ridhuset var upptaget och banan isig och hård och jag blev senare till stallet än vanligt, så det passade oss bra. Jag masserade honom ca en halvtimma över rygg och bakdel och han tyckte det var jätteskönt! Han njöt vekligen och blev uppenbart besviken när det var dags att sluta.

Resten av veckan ska vi ladda så gott som möjligt inför tävlingen i helgen. Börjar bli lite spänd inför det, men på ett positivt sätt. Ska bli jätteroligt verkligen! Packlistan är klar och transport är bokad, så nu är det bara att köra på! Skönt också att jag får med min bästa ledsagare i hästvärlden - Mamma! Hon skulle inte kunna följa med egentligen, men nu ordnade det sig ändå, så det känns jättebra. Det är verkligen en trygghet att ha med någon som känner både mig och hästen.

Nu ska jag äta lite innan det är dags för stallet. Vi hörs! KRAM!

Nej, igår var känslan inte alls bra. Sus var där, men Cosmo känndes "knackig" och framförallt ovillig, vilket inte alls är likt honom. Istället för att lyssna och försöka göra rätt som han normalt sett gör, kändes det istället som att han gissade vad jag kunde vilja att han skulle göra och hade ingen energi alls. Dessutom blev han tung, precis som i lördags och det har jag sällan eller aldrigt upplevt med honom. Sus satt upp och red en stund och kände på honom också och sen red vi honom bara framåt/nedåt med energi. Han blev bättre mot slutet och jobbade på bra i sin låga form, men fortfarande var känslan att han inte var riktigt med mig. Han var dessutom tjurigare än vanligt i stallet, så något stör honom, men vad? I och för sig är det ju vårkänslor och pälsfällning på gång, vilket naturligtvis påverkar honom. Vi kör på några dagar med lång och låg form och jag ska försöka massera honom lite också tänkte jag. Mamma tränar ikväll, men hon skulle köra på samma plan. Skönt i alla fall att vi har samma tankar med honom.

Nu blir det jobb för mig som vanligt - hoppas jag! Jag har kontoret mitt emot KTH och med tanke på massakerhotet som kom igår mot dem, känner man sig inte helt trygg. I och för sig hade de gripit någon inatt som erkänt att han lagt ut hotet, men helt säkert känns det ändå inte. Hoppas bara att det verkligen var han, så ingen annan dyker upp där.. Nej, nu är det något fel på bussen också. Börjar fint denna måndagsmorgon! Ciao ;)

Är det inte underbart!? Våren har hittat hit på riktigt och jag älskar det! Åkte ner till stallet vid åttatiden i morse för att släppa ut hästarna. Och trots att jag var supertrött efter att ha jobbat sent igår kväll, var det helt okej att gå upp när man kunde se solen utanför fönstret.

Utsläppet var dock inte helt smärtfritt... En av de nya ridskolehästarna, en stor kraftig nordistyp, tycke inte alls han behövde gå tillsammans med mig, utan travade iväg med mig hängandes efter i grimskaftet precis när vi nått grinden till hagen. Det gick bra i typ tre meter, sen slet han grimskaftet ur handen på mig och sprang iväg... Suck! Vi släppte ut de andra och försökte få tag på odjuret, efter ett par vändor fram och tillbaka i galopp och backutsparkar kom han glatt och lät sig bli infångad. Men det räckte såklart inte med det. När vi passerade grindhålet tog han sats och kickade sig in i hagen så jag tappade honom igen, den här gången var han som tur var innanför staketet så han fick springa om kring i hagen med grimman på och en stump av ett trasigt grimskaft hängandes däri. Tjugo minuter senare var det inga problem alls att gå in till honom och ta av grimman. Jäkla hästar, man känner sig otroligt liten när de utnyttjar sin styrka och storlek. Man har verkligen inget att sätta emot när de sätter den sidan till, även om det så bara är en liten ponny. Tur att det gick väl idag trots allt.

Nu sitter jag i soffan och laddar upp lite inför eftermiddagens träning. Red igenom programmen igår och han var okej, men lite för seg, inte alls så på tårna som jag vll ha honom. Men jag hoppas han känns bättre idag, och att jag kan rida igenom honom ordentligt. Nu ska jag vila mig en stund innan det är dags att åka igen. KRAM!

Härliga fredag, hoppas ni alla har laddat upp för ordentligt fredagsmys nu! Det har jag i alla fall, jag har dessutom lite att fira. Men jag kan tyvärr inte avslöja något än, så ni får hålla ut så länge ;) Jag ska fredagsmysa med Tomas, mamma, Fia och underbaraste Mira! Vi har laddat upp med tacos och en stor godispåse, så vi ska nog klara oss tror jag! Blir bara en snabbis till Cosmo idag, så han får vila idag. Ska ladda lite imorgon inför Susträning på söndag.

Igår var jag förresten väldigt modig! Jag fortsatte med min barbackaträning och jobbade honom i alla gångarter. Det vill säga även galopp - Och det gick dessutom jättebra! Han blev lång och låg och jobade på bra under hela passet. Jag var helt slut när vi avslutade. Skönt! Har aldrig kunnat slappna av när jag ridit barbacka tidigare, och då är det såklart himla svårt att sitta ordentligt. En ond cirkel som är himla lätt att halka in i tyvärr. Det är då man verkligen känner hur pass välbalanserad sits man har och just sitsen har varit mitt sämsta i alla tider. Skönt att man får det bekräftat att utveckligen har gått framåt för mig, speciellt eftersom sitsen ju är grunden för hela ridningen.

Nej, nu ska jag börja mitt fredagsmys med att besöka min allra finaste Cosmo!!
KRAM!

Godmorgon! Hoppas ni alla mår bra.

Igår red jag barbacka, som utlovat! Tog ut honom en stund i ridhuset i gårkväll och red drygt en halvtimma i både skritt och trav - Modigt eller hur?! Han skötte sig riktigt fint min lilla Cosmo, men jag är lite för feg för att prova galoppen än. Galoppen som sådan är nog inget problem, det är snarare övergångarna jag är lite skeptisk till. Misstänker att det kan bli lite springigt när jag inte riktigt vågar rida på honom, och då blir det inte lika roligt att vara utan sadel.. Men vi jobbar på det här, så snart ska vi säkert prova på! Undeligt egentligen, jag som alltid varit lite feg på hästryggen. Efter ett par års uppehåll köpte jag Cosmo och är modigare än någonsin, trots att han är en av de tuffaste hästar jag haft med att göra och att jag gjort en riktigt ordentlig resa av honom som slutade med helikopterambulans till Karoliska Sjukhuset. Motgångarna har istället gjort mig mer och mer målmedveten och har gjort att jag och Cosmo dessutom kommer otroligt nära varandra. Så det där klassiska att "inget ont som inte har något gott med sig" stämmer verkligen. För jag har verkligen utvecklats otroligt mycket på den korta tid som jag haft honom och det är mycket tack vare att han inte alltid är så lätt att ha att göra med. Jag har utvecklat ett helt annat säkerhetstänk och har en mycket tydligare målbild i mitt arbete med honom. Det tillsammans är nog största orsaken till att jag blivit lite modigare på hästryggen, vilket verkligen har varit välkommet!

När jag kom till stallet igår var pappa där tillsammans med "Onsdagsgruppen", ett gäng gubbar (inget ont, grabbar!) som snickrar och fixar lite av varje och har trelvigt ihop. De höll på att sätta upp dörrar i cafeteriadelen igår och det bev verkligen jättefint! Det är så roligt när det alltid är saker på gång där nere. Och att cafeterian blir så fin!!! Jag är lika överväldigad varje gång man går dit, där kan man sitta i värmen och ta en kaffe samtidigt som man tittar ner på verksamheten i manegen. Det är dessutom väldigt poppis, så man kan alltid träffa ett par klubbkompisar att prata lite med, vilket är himla trevligt. Har ni vägarna förbi så kom upp och ta en kaffe hos oss vetja!

Ja, jag har en ny idol! Svante är helt fantastisk, jag är så imponerad över hur han hanterar hästarna, hur han rör dem och hur klok han är i sitt agerande. När jag ställde ut Cosmo på gången började han småsnappa i luften och surade lite, men så fort Svante började hantera honom, lugnade han sig och koncetrerade sig bara på behandlingen istället. Till en början stod han dock och höll huvudet högt och hade svårt att låta bli att koncentrera sig på vad som hände runtmkring, men ganska snart lugnade han sig, sänkte huvudet och brydde sig inte alls att det kom in hästar både framför och bakom honom. Som jag skrev tidigare har jag upplevt en otrolig skillnad på honom och Svante bekräftade mina tankar. Det är ju så svårt att se hur ens egen häst utvecklas i kroppen eftersom man ser dem varje dag, men Svante tyckte han har ändrat sin överlinje mycket, vilket såklart är jätteroligt att höra!

Jag berättade också att jag senaste veckan haft lite problem i högergaloppen. Han vill inte riktigt jobba runt sitt inre bakben där och har dessutom varit lite gallig där. Jag berättade detta för Svante som kände lite på rumpan på Cosmo och bekräftade återigen min tanke, en liten låsning fanns det där som han lossade på. Vad skönt att man fick en förklaring till att han gjort som han gjort.

När Svante var klar tog jag med mig Benso och Cosmo på en promenad i härlig vårsol. Det är så skönt när det börjar smälta på backen och jag känner hur glad jag blir av solen och ljuset. Våren är verkligen välkommen nu!!

Veckan blir naturligtvis ganska lugn med tanke på behandlingen idag, men jag måste försöka rida igenom programmen lite inför tävlingarna framöver. Ska försöka skritta lite barbacka och rida igenom programmen så, bara för att känna på linjerna ordentligt. Har kommit på att det är smart att kolla in andra ryttare på Youtube också, det funkar bra för mig i alla fall.

Sitter hemma i soffan nu och dricker thé och myser. Tomas är och tränar ikväll, så jag är ensam med datorn i knät i TV-soffan. Faktiskt himla skönt att få vara lite själv ibland också och bara ta hand om sig själv, eller vad säger ni? Vi hörs!

Godmorgon! Hoppas allt är bra med er denna ljuvliga tisdagsmorgon. Själv hade jag väldigt svårt att ta mig ur min sköna säng i morse, men när jag väl paltade mig iväg till bussen, möttes jag av massa härlig sol!!! Underbart när man känner att våren inte har glömt bort oss helt och hållet, utan tittar förbi och ger oss lite hopp om livet igen ;) Härligt!

Idag kommer i alla fall Svante på återbesök. Ska bli intressant att se vad han säger och hur han tycker Cosmo har utvecklats. Jag tycker ju att det är en jätteskillnad på honom, så det ska bli spännande att se fortsättningen. Jag återkommer senare med resultatet, nu börjar batteriet på datorn svika, så det blir nog inte mer än så här för nu. Vi hörs! Ciao ;)

Äntligen frisk och på väg tillbaka till vardagen igen. Cosmo mår i alla fall bra, trots att han fick lite vila under förra veckan när jag inte var i form för att rida riktigt. Mot slutet av veckan gick det bättre, så han fick springa lite på lina i fredags och sen tog vi oss ut en sväng i strålande soligt vinterväder på lördagen. Man kände faktiskt att det fanns lite vår i luften - Underbart och mycket efterlängtat!! Igår, söndag, var det också sol och fint och vi hade en liten träningstävling i hoppning som avslutning på sportlovet. Jag var domare/speaker och fick sitta i ett riktigt kallt ridhus, trots att solen värmde så skönt på utsidan. Men men, vad gör man inte?! ;)

Solens framtåg och varmare väder innebar ju tyvärr också en baksida... Snöras! Självklart när jag och Cosmo skulle rida dessutom. Jag hade precis börjat rida fram när halva taket på ridhuset skakade av sig ett rejält lass. Ljudet där inne var verkligen inte roligt! Cosmo blev stel som en pinne och försökte lokalisera varifrån det där otäcka ljudet kom. Han hoppade runt och försökte ta sig både fram och baklänges samtidigt i princip. Stackars busen, han visste verkligen inte var han skulle ta vägen, men jag försökte lugna honom så mycket som möjligt som jag gjorde allt för att försöka sitta kvar på honom. De där sekunderna det pågick kändes verkligen som en evighet, men så tillslut tystnade det. Alla ryttare i ridhuset satt kvar på sina hästar och det hade gått bra för oss alla. Cosmoliten fick jättemycket beröm när han varit så modig och duktig! Sen klarade vi oss från otäcka snöras under resten av ridningen. Sus var där och vi tränade lite. Det gick bra, med tanke på att vi inte gjort så mycket i veckan och snöraset som fick oss lite ur balans till en början.

För övrigt har vi också anmält oss till vår tävlingsdebut om två veckor! Vi blev pushade av klubbkompisarna att rida med i Div III-laget. Ja, vad säger man. Det är väl lika bra att börja nån gång, så nu är det spikat ;) Håll alla tummar ni kan!! Vi hörs! Kramar

PS. Så här såg det ut från fönstret i James box för ett par veckor sen.. Innan den där sista svängen med ca 20 cm snö landade dessutom, så nu är högen ännu högre! Galet mycket snö!

Jodå, ytterligare en förkylning lyckats besegra kampen mot mitt immunförsvar. Vilket i och för sig inte kan vara särskilt svårt med tanke på att jag inte verkar kunna stå emot en enda liten bacill nu för tiden! Förstår inte varför jag drabbas av de här jäkla förkylningarna om och om igen. Men så är det i alla fall, bäst att ligga hemma och kurera sig så fort som möjligt. Kände att det var på gång och i morse vaknade jag med feber. Dock blev morgonen inte lika lugn som jag tänkt mig. Tomas stack iväg till jobbet och precis när jag lagt mig tillrätta mot kudden igen, ringde Tomas och sa att han mött två lösa hästar vid OK-Q8, mitt i Rimbo! Jag var såklart klarvaken och uppe ur sängen på två röda sekunder, drog på mig thermobyxor och jacka och stoppade på mig ett par skärp om jag skulle möta dem lösa. Jag menar, vad har man hemma som går att fånga ett par okända hästar med?! Tomas mötte mig utanför dörren två minuter senare och vi stack iväg för att leta reda på dem. Klockan var en bit före sju, vilket innebar att det inte borde vara hästar från vårt stall, eftersom personalen inte kommer dit förrän sju, men för säkerhets skull ringde jag och kontrollerade att inga saknades.

Jag och Tomas behövde inte åka länge förrän vi mötte de två hästarna, som tur var redan infångade av en stallkompis till oss och en tjej till. De hade använt hundkoppel som grimmor och hade fått bra koll på de stackars hästarna som var helt dyngsura av svett och fortfarande stressade över att befinna sig mitt i ett bostadsområde. Vi bestämde att vi skulle ta med dem till vårt stall, eftersom det finns ett par boxar lediga i ridskoledelen. Sagt och gjort, de promenerade med hästarna och jag tog en av deras bilar till stallet för att möta dem. Ringde polisen på vägen och berättade att vi tog hästarna dit. Konstigt nog var det ingen av oss som kände igen någon av hästarna, men jag hörde nu på eftermiddagen att ägarna var kontaktade och att de skulle hämta sina rymmare. Stackarna, vilken hemsk känsla att hästarna bara är borta när man kommer på morgonen och hästarna som var alldeles stressade av allt som hände dem. Skönt att det blev ett lyckligt slut den här gången!

Mamma ska i alla fall ta hand om Cosmo ikväll. Blir lite vila för honom nu, för hon hinner inte rida, men å andra sidan dör han inte av lite mindre jobb heller. Imorgon kommer i alla fall hovis och trimmar lite på Cosmos små fötter. Hoppas bara jag blir lite piggare snart så jag kan få träffa min Cosmo igen!! Kram på er!

(Google Bildsök)

Hej på er!