Ryttarens dagsform påverkar verkligen!
Godmorgon!
Sist pratade jag ju lite om att vi ryttare i många lägen missar att ta hand om oss själva när vi istället lägger all energi och omtanke på våra hästar. Jag var tyvärr ett tydligt exempel av det fenomenet igår. Stressad från jobbet, kastade jag i mig ett par mackor och åkte ner till stallet så fort jag bara kunde. Var fortfarande stressad när jag gjorde iordning Cosmo. Jag vet ju egentligen hur dålig inverkan det har, men har man väl börjat stressa inför något är det verkligen inte lätt att bara slappna av och ta det lugnt. Med en hoppträning som väntade och tiden som bara sprang iväg, var oddsen dåliga för att jag skulle kunna ta det lugnt. Cosmo blev också otålig och "bråkade" lite på gången, ville inte stå stilla och surade till.
Ridningen blev naturligtvis också påverkad av att jag var så stressad. Det gick absolut inte dåligt, men Cosmo är verkligen tuff i skallen och utnyttjade verkligen min svaga punkt i det läget - tålamodet. Vi hoppade det mesta utan problem, allt utom en (liten) trippelbarr. Helt okej att han inte gjorde det första gången med tanke på att han inte är hoppad mycket alls och att han inte är helt övertygad att man ska överleva om hindret ser lite annorlunda ut än ett vanligt räcke ;) Han ville helt enkelt inte hoppa just det hindret. Han utnyttjade naturligtvis min svaga dagsform och vägrade att hoppa, fjärde, femte, sjätte gången... I det läget var jag riktigt sur och helst ville jag ge upp, men tvingade mig själv att fortsätta få honom över det där. Ett par gånger till och ett i princip helt nedbyggt hinder fick gå för Cosmo, sen hoppade han det flera gånger jätteduktigt, utan problem. Ja, vad säger man? Fortsättningen gick bra, tills vi skulle hoppa denna omtalade trippelbarr igen. Cosmo tyckte nog han var färdig med det. Vi fick bygga ner hela hindret igen och ge det en sex-sju anridningar innan han tänkte hoppa. Suck, Jag var helt slut när vi var färdiga!
Det är ju tyvärr så, att är man inte riktigt pigg själv, är det en omöjlighet att kräva att allt ska gå felfritt i ridningen. Trots att jag predikade det här så fint sist, märker man det inte själv när man är mitt uppe i det. Jag kom på det här först när vi var klara igår och jag stretchade och gosade med Cosmo. Det var först då jag egentligen slappnade av och tog lite tid till att tänka igenom hur dumt jag faktiskt gjort. Och det gick ju faktiskt jättebra med allt annat igår, så jag och Cosmo var nog rätt nöjda ändå. De här dagarna när man är trött och sliten själv, får man verkligen se till att ta med sig det positiva. Lära sig av det som gått mindre bra, naturligtvis, men sen gå vidare och ta med det som faktiskt gått bra. Mitt mest positiva igår, var faktskt att jag insåg mitt misstag och lärde mig hur jag inte ska göra, och att vi fick till ett par riktigt bra språng igår.
Idag ska Cosmo få två nya hagkompisar. Han och Knasen brukar gå bredvid två vita ponnykillar som nu ska släppas in tillsammans med dem. Jag blir alltid så nervös vid nya hagsällskap, men det ska nog gå bra. De här fyra har gått bredvis varandra hela vintern och vid något tillfälle har dessutom de vita rymt in till Cosmo och Knasen och det har inte varit några problem mellan dem i alla fall, så jag hoppas verkligen det ska gå bra.
Här är Cosmo på väg till hagen och tillsammans med hans hagkompis Knasen
Vi hörs, Kramar!
Sist pratade jag ju lite om att vi ryttare i många lägen missar att ta hand om oss själva när vi istället lägger all energi och omtanke på våra hästar. Jag var tyvärr ett tydligt exempel av det fenomenet igår. Stressad från jobbet, kastade jag i mig ett par mackor och åkte ner till stallet så fort jag bara kunde. Var fortfarande stressad när jag gjorde iordning Cosmo. Jag vet ju egentligen hur dålig inverkan det har, men har man väl börjat stressa inför något är det verkligen inte lätt att bara slappna av och ta det lugnt. Med en hoppträning som väntade och tiden som bara sprang iväg, var oddsen dåliga för att jag skulle kunna ta det lugnt. Cosmo blev också otålig och "bråkade" lite på gången, ville inte stå stilla och surade till.
Ridningen blev naturligtvis också påverkad av att jag var så stressad. Det gick absolut inte dåligt, men Cosmo är verkligen tuff i skallen och utnyttjade verkligen min svaga punkt i det läget - tålamodet. Vi hoppade det mesta utan problem, allt utom en (liten) trippelbarr. Helt okej att han inte gjorde det första gången med tanke på att han inte är hoppad mycket alls och att han inte är helt övertygad att man ska överleva om hindret ser lite annorlunda ut än ett vanligt räcke ;) Han ville helt enkelt inte hoppa just det hindret. Han utnyttjade naturligtvis min svaga dagsform och vägrade att hoppa, fjärde, femte, sjätte gången... I det läget var jag riktigt sur och helst ville jag ge upp, men tvingade mig själv att fortsätta få honom över det där. Ett par gånger till och ett i princip helt nedbyggt hinder fick gå för Cosmo, sen hoppade han det flera gånger jätteduktigt, utan problem. Ja, vad säger man? Fortsättningen gick bra, tills vi skulle hoppa denna omtalade trippelbarr igen. Cosmo tyckte nog han var färdig med det. Vi fick bygga ner hela hindret igen och ge det en sex-sju anridningar innan han tänkte hoppa. Suck, Jag var helt slut när vi var färdiga!
Det är ju tyvärr så, att är man inte riktigt pigg själv, är det en omöjlighet att kräva att allt ska gå felfritt i ridningen. Trots att jag predikade det här så fint sist, märker man det inte själv när man är mitt uppe i det. Jag kom på det här först när vi var klara igår och jag stretchade och gosade med Cosmo. Det var först då jag egentligen slappnade av och tog lite tid till att tänka igenom hur dumt jag faktiskt gjort. Och det gick ju faktiskt jättebra med allt annat igår, så jag och Cosmo var nog rätt nöjda ändå. De här dagarna när man är trött och sliten själv, får man verkligen se till att ta med sig det positiva. Lära sig av det som gått mindre bra, naturligtvis, men sen gå vidare och ta med det som faktiskt gått bra. Mitt mest positiva igår, var faktskt att jag insåg mitt misstag och lärde mig hur jag inte ska göra, och att vi fick till ett par riktigt bra språng igår.
Idag ska Cosmo få två nya hagkompisar. Han och Knasen brukar gå bredvid två vita ponnykillar som nu ska släppas in tillsammans med dem. Jag blir alltid så nervös vid nya hagsällskap, men det ska nog gå bra. De här fyra har gått bredvis varandra hela vintern och vid något tillfälle har dessutom de vita rymt in till Cosmo och Knasen och det har inte varit några problem mellan dem i alla fall, så jag hoppas verkligen det ska gå bra.
Här är Cosmo på väg till hagen och tillsammans med hans hagkompis Knasen
Vi hörs, Kramar!
Kommentarer
Trackback
