ccdressyr

Ja, vi har överlevt och jag är jättenöjd med min fina Cosmo! Var i stallet vid fem i morse och knoppade, packade in alla saker och sen tog jag med mamma och Cosmo och stack iväg mot Vallentuna. Tyvärr var parkeringen på tävlingsplatsen under all kritik och det var transporter utplacerade över hela tävlingsplatsen. Som tur var kom vi rätt bra tid, så vi lyckades få en av de bättre parkeringarna. Jag kände mig lite stressad och gjorde i ordning honom ganska snabbt med hjälp från mamma och delar av vår supporterklubb - Elin och Eva! Cosmo var lite nyfiken och kikade runt på allt som hände omkring honom, men han var så lugn och trevlig att jag nästan trodde att jag fått med mig fel häst hemifrån! Vi började rida fram och han var superfin från första steget. Han var jättelugn, accepterade ett helt nytt ridhus och alla omständigheter utan några som helst problem. Känslan var verkligen jättebra och han var uppmärksam och lyssnade ordentligt. Jag försökte bara rida honom i lite längre och lägre form och bara ha honom avslappnad och mjuk, vilket verkligen lyckades!

Det började dra ihop sig och vi begav oss till tävlingsridhuset och collecting ring. Han skyggade lite för att ta sig in, men med lite ledhjälp gick det bra och vi skrittade runt ett varv och kikade på ytterligare ett nytt ridhus. Efter bara några steg var han lika avslappnad och fin igen. Återigen började jag fundera på vem som bytt ut min häst under natten, för jag är inte bortskämd med att Cosmo bara accepterar saker sådär lätt! Jättehärligt att jag kunde koncentrera mig på ridningen och inte behöva bekymra mig om annat. Det var dags att bege sig in på tävlingbanan och vi skrittade runt och tittade på konstiga banderoller, domarbord och annat som var lite läskigt. Sen satte vi igång. Känslan var riktigt, riktigt bra, men när vi skulle fatta galoppen, reste sig någon på läktaren och drog ett hästtäcke med sig på backen vilket lät en massa, och stackars Cosmo blev rädd och kastade sig in mot mitten av banan. Jag försökte bara lugna honom och rida vidare, vilket gick ganska okej, men han var fortfarande spänd under resten av programmet. Med tanke på att han faktiskt blev rädd och inte bara försökte komma undan och att han accepterade det när han insåg att det inte var farligt var jag jättenöjd med ritten ändå och framförallt hur duktig han var på hela tävlingsplatsen.

Resultatet blev såklart påverkat av våra missar, men började jättefint med en massa sjuor. Resten av programmet var under godkänt och totalt tror jag vi kom sist med 52% känslan var dock betydligt bättre än så och jag tycker bedömningen var lite konstig. Jag fick nedslag för missarna på flera bedömningspunkter och det såg nästan ut som att skrivaren hade tappat kollen lite. Men men, jag struntar faktiskt i vad poängen blev, han blev rädd och det kostade en hel del poäng, men han var så duktig och känslan var så positiv att det verkligen inte spelade någon roll. Med tanke på mitt låga resultat bestämde vi att jag inte skulle rida med i laget för nästa klass, vilket då skulle innebära att jag skulle starta näst sist i nästa klass. Nästan fem timmar senare alltså... Med tanke på omständigheterna på tävlingsplatsen, som på grund av parkeringen inte var särskilt säker och nästan helt utan ytor att röra sig på och promenera eller göra iordning hästarna. Inte nog med det fick vi dessutom höra att det var ett snöoväder på väg och att det var varningar för riktigt dåligt väglag. Därför bestämde jag mig att stryka mig i nästa klass och nöja mig med min jättepositiva känsla. Sagt och gjort, vi packade ihop oss och åkte hemåt och efter bara några minuter kom snön, och sen har det snöat hela eftermiddagen så jag var verkligen glad att vi åkte när vi åkte. Väl hemma fick Cosmo dessutom några timmar i hagen och det tror jag gjorde honom gott!

Så, som avslut kan jag bara säga att jag är jättenöjd med min dag och vår debut. Nu ska vi ladda inför nästa helg är jag rider A:1an på hemmaplan. Nu ska jag nog sova, för det tar på krafterna att vara iväg såhär! Kram på er alla!