Mellan feberyra och hostattacker
Jodå, ytterligare en förkylning lyckats besegra kampen mot mitt immunförsvar. Vilket i och för sig inte kan vara särskilt svårt med tanke på att jag inte verkar kunna stå emot en enda liten bacill nu för tiden! Förstår inte varför jag drabbas av de här jäkla förkylningarna om och om igen. Men så är det i alla fall, bäst att ligga hemma och kurera sig så fort som möjligt. Kände att det var på gång och i morse vaknade jag med feber. Dock blev morgonen inte lika lugn som jag tänkt mig. Tomas stack iväg till jobbet och precis när jag lagt mig tillrätta mot kudden igen, ringde Tomas och sa att han mött två lösa hästar vid OK-Q8, mitt i Rimbo! Jag var såklart klarvaken och uppe ur sängen på två röda sekunder, drog på mig thermobyxor och jacka och stoppade på mig ett par skärp om jag skulle möta dem lösa. Jag menar, vad har man hemma som går att fånga ett par okända hästar med?! Tomas mötte mig utanför dörren två minuter senare och vi stack iväg för att leta reda på dem. Klockan var en bit före sju, vilket innebar att det inte borde vara hästar från vårt stall, eftersom personalen inte kommer dit förrän sju, men för säkerhets skull ringde jag och kontrollerade att inga saknades.
Jag och Tomas behövde inte åka länge förrän vi mötte de två hästarna, som tur var redan infångade av en stallkompis till oss och en tjej till. De hade använt hundkoppel som grimmor och hade fått bra koll på de stackars hästarna som var helt dyngsura av svett och fortfarande stressade över att befinna sig mitt i ett bostadsområde. Vi bestämde att vi skulle ta med dem till vårt stall, eftersom det finns ett par boxar lediga i ridskoledelen. Sagt och gjort, de promenerade med hästarna och jag tog en av deras bilar till stallet för att möta dem. Ringde polisen på vägen och berättade att vi tog hästarna dit. Konstigt nog var det ingen av oss som kände igen någon av hästarna, men jag hörde nu på eftermiddagen att ägarna var kontaktade och att de skulle hämta sina rymmare. Stackarna, vilken hemsk känsla att hästarna bara är borta när man kommer på morgonen och hästarna som var alldeles stressade av allt som hände dem. Skönt att det blev ett lyckligt slut den här gången!
Mamma ska i alla fall ta hand om Cosmo ikväll. Blir lite vila för honom nu, för hon hinner inte rida, men å andra sidan dör han inte av lite mindre jobb heller. Imorgon kommer i alla fall hovis och trimmar lite på Cosmos små fötter. Hoppas bara jag blir lite piggare snart så jag kan få träffa min Cosmo igen!! Kram på er!
Jag och Tomas behövde inte åka länge förrän vi mötte de två hästarna, som tur var redan infångade av en stallkompis till oss och en tjej till. De hade använt hundkoppel som grimmor och hade fått bra koll på de stackars hästarna som var helt dyngsura av svett och fortfarande stressade över att befinna sig mitt i ett bostadsområde. Vi bestämde att vi skulle ta med dem till vårt stall, eftersom det finns ett par boxar lediga i ridskoledelen. Sagt och gjort, de promenerade med hästarna och jag tog en av deras bilar till stallet för att möta dem. Ringde polisen på vägen och berättade att vi tog hästarna dit. Konstigt nog var det ingen av oss som kände igen någon av hästarna, men jag hörde nu på eftermiddagen att ägarna var kontaktade och att de skulle hämta sina rymmare. Stackarna, vilken hemsk känsla att hästarna bara är borta när man kommer på morgonen och hästarna som var alldeles stressade av allt som hände dem. Skönt att det blev ett lyckligt slut den här gången!
Mamma ska i alla fall ta hand om Cosmo ikväll. Blir lite vila för honom nu, för hon hinner inte rida, men å andra sidan dör han inte av lite mindre jobb heller. Imorgon kommer i alla fall hovis och trimmar lite på Cosmos små fötter. Hoppas bara jag blir lite piggare snart så jag kan få träffa min Cosmo igen!! Kram på er!
(Google Bildsök)
Kommentarer
Trackback
