ccdressyr

Godmorgon kära läsare! Hoppas ni inte deppar ihop alltför mycket för det här jäkla vädret, vi måste försöka peppa varandra nu när vårens intåg fått ytterligare ett bakslag. Jag är så trött på oroligt väglag och trista, kalla dagar utan sol.

Jag har ju, som ni kanske vet, inte varit ute på tävlingsbanan särskilt frekvent i min tidigare hästkarriär. Det har mest blivit klubb- och små lokaltävlingar och jag har fått jobba mycket i motvind med skadade hästar och annat strul som ställt allt på ända. Men med Cosmo har känslan varit annan redan från början. Jag köpte honom med tanke på att få komma ut och tävla, träna och utvecklas. Jag ville verkligen satsa och gjorde det också. Det känns otroligt skönt att första debuten är avklarad och att det gick vägen. Att Cosmo skötte sig så bra, han verkade gilla att komma till en ny, spännande plats med mycket spännande saker att titta på.

Men så är det ju det här med tävlingnerver och rutin, jag tror absolut att det hänger ihop! Jag erkänner att jag var gaska nervös när vi var på väg till tävlingsplatsen i söndags, jag försökte tvinga i mig lite frukost som mamma gjort iordning till oss, men det var inte lätt - Jag som annars älskar frukost!! Väl på tävlingsplatsen kunde jag slappna av mer och mer när jag märkte hur lugn Cosmo var. Till starten var jag bara otroligt laddad och känslan var jättebra. Mina tidigare erfarenheter har snarare varit en slags ångestliknande nervositet när det har börjat bli dags för tävling, men nu var det en positiv nervositet som spred sig i kroppen istället. Jag vet egentligen inte varför. Generellt sett är jag en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna som hatar att förlora, men det har alltid varit emot mig inom ridningen och inte sporrat mig, utan snarare stjälpt mig istället med en överdriven nervositet. Idag, äldre, klokare och mer realistisk, inser jag att jag måste jobba mot mina egna mål och inte räkna med att vinna min första klass. Mitt mål för helgen var att Cosmo skulle acceptera tävlingmiljön och vara hanterbar under de omständigheterna. Jag skulle genomföra programmet och ha en bra känsla när jag lämnade banan. Och eftersom ni alla vet hur nöjd jag var, har jag vunnit min seger, genom att överträffa mitt mål flera gånger om! Det var framförallt hur Cosmo skötte sig på plats som gör mig så nöjd. Att han blev rädd för en klant på läktaren är sånt vi får lära oss att hantera helt enkelt, och kommer säkert att göra det snart också. Då blir poängen inte så hårt drabbade av en sån sak, men det är naturligtvis mest rutinen som spelar stor roll i det fallet, något vi bara får genom att åka ut och tävla så mycket det går.

Jag laddar på för fullt inför helgens tävlingar också, och det känns ännu bättre än sist. Nu  kan jag fokusera ännu mer på oss och min ridning, men fortfarande att jobba på att ha en positiv känsla.