En hårfin gräns..

..Mellan lycka och misär, inte sant?

Igår hade jag avtackning på jobbet. Vi skulle ut och äta och ha det trevligt med närmaste kollegorna och eftersom mamma också hade fullt upp skulle familjen Mannerfeldt ta hand om Cosmo. (Tack snälla för att ni ställer upp!!) Strax efter 15 igår eftermiddag ringer telefonen. Det är från stallet och jag börjar såklart tänka på vad det är som är fel med min stackars häst den här gången. I tisdags ringde de ju också och meddelade att han verkade ha ett ordentligt kolikanfall på gång, vilket som tur var gick över när han fått i sig lite betfor.

Igår var det inte kolik och det "gamla" såret var det heller inget fel på; Han hade istället fått ett nytt sår. En klockren spark precis vid bakknät, så han var ordentligt öm i muskeln och blödde en del från såret. Personalen tog hand om honom och tvättade ur såret ordentligt och sen åkte mamma förbi och spolade ur senare i går kväll. Själv har jag inte sett det ännu, men jag är så oerhört glad att jag har kunniga människor som kan ställa upp när man själv inte har möjlighet. Stort tack för det!

Idag går Cosmo i liten hage alldeles själv. Får börja fundera på hur han ska ha det i hagen. När han gick ensam hade jag en häst som inte var skadad, men som var helt galet spattig och skickade av mig och vidare till Karolinska med helikopterambulans = inte bra. När han går i hage med sina komipisar är han lugnare att rida och jag behöver inte göra min familj oroliga för mitt liv varje gång jag rider, men då är det Cosmo som är skadad istället = Inte heller bra.

Så vad gör man? Jag vet verkligen inte och jag bli helt deppig för att han inte mår bra, min Cosmolit. Dessutom var mamma och pappas hund hos veterinären igår och domen var inte allför bra med röntgenplåtar som visade på kraftig artros i höfterna. Varför ska allt jämt hända samtidigt och varför kan man inte bara få vara lite nöjd och lycklig för en stund?

Nu ska jag i alla fall lämna in mina ridstövlar för klacklagning. Och det är ju en himla tur att solen skiner åtminstone!

Kram till er alla! /CC

Bild lånad från camillatoll.se


Kommentarer
Postat av: Carro

Efter regn kommer solsken.....=) (som min mormor skulle säga....typ)

2010-05-07 @ 06:55:25
Postat av: Christin

Hahaa, jo men nu känns det mer som att det är mitt under strålande solsken som ett rackarns åskväder drog in! Men det vänder säkert åt andra hållet också.. Håll tummarna bara! ;) Kram!

2010-05-07 @ 08:20:48
URL: http://ccdressyr.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0