ccdressyr

 







- Behöver jag säga mer?

Härliga galopper i 40 centimeter orörd snö och strålande sol - hela världen bara gnistrade när vi for fram på vår förmiddagsritt. Christin & Cosmo!
Det var helt enkelt fantastiskt och leendet gick från öra till öra på mig. Glädjen som kändes i magen ligger kvar fortfarande och gör att inget känns jobbigt idag, trots att jag pulsat i lika hög snö för att fodra och släppa in/ut hästarna i stallet och inte har sovit ordentligt på länge. Vad gör väl det? Jag har världens härligaste häst!

Till och med lyckades vår härliga galoppsväng övervinna skammen när jag sett mig besegrad. Av en ponny. (Hade det här varit en annan dag när mitt humör varit sämre hade det här inlägget handlat om hur jobbigt allt var och hur fantastiskt värdelös jag kände mig, eller så hade det inte blivit något inlägg alls).

Idag kan jag istället berätta att jag ridit Madde. Madde är ingen vanlig ponny. Jag minns inte när jag red ponny sist i och för sig, men så mycket kan jag säga. När man som vuxen (läs; lite för stor) ryttare sätter sig på en liten ponny (Madde, kat C) tänker jag att det mesta ska komma gratis eftersom det är lätt att "komma åt" de där små. - Icke. Nej. Verkligen inte. 

Madde har tränat på att springa fort med huvudet rätt upp i taket idag. Med mig på ryggen. Jag säger inte mer än så helt enkelt. Eller jo: Elin, du är en fantastisk ryttare! ;) 

För övrigt kan jag meddela att Tove och Nadja är så duktiga som gissade rätt på prytteln i förra inlägget. Det är en krok som hängs på boxvägg /-dörr som man kan hänga en hink för vatten/krubba eller så på tävling eller på resande fot. "Ringen" (elle kaffekoppshållaren som Carro gissade på, Sjukt bra gissning btw, varför finns inte såna än?!) skyddar kroken från hästen och hästen från kroken. :)

Nu är det dags för stallet och kvällsfodring av alla djuren. Kram på er!
/CC