ccdressyr

Lika fantastisk som Cosmo är, lika svår är han att förstå och hantera. Att ha häst kräver enormt mycket energi, tid och tålamod, men med Cosmo är det det dubbla. Hans storlek och sätt gör också att säkerheten alltid måste vara nummer ett - Utan undantag. Söndagen gjorde mig nervös och min stressnivå gick upp, Cosmos likaså. Efter sista klassens avslut var det dags att lasta och åka hem. Något som inte alls gick enligt planen. Cosmo ville inte gå in i transporten utan gick upp på rampen, reste sig, kastade sig åt sidan och slog. Efter mycket om och men och med lite hjälp från en mycket snäll och duktig kvinna gick han in och åkte sen snällt hela vägen hem, men jag var knäckt.

Det här skapar så mycket känslor, att behöva strida om saker som tidigare har fungerat utan några som helst problem tar mycket energi. Att Cosmo på tävlingsbanan gör travprogrammet helt okej och därefter inte alls kan gå längs spåret, för att galopprogrammet har börjat? Att problemen uppstår med saker som gått utmärkt tidigare. Något med den hästen förstår jag mig inte på och jag har insett att resan med projekt Cosmo fortfarande är väldigt lång och att den egentligen inte har något riktigt slut. Dock är jag en fighter som hatar att förlora, men jag inser att jag nog måste ta mer hjälp utifrån för att resan ska gå lite fortare framåt. Hur, var och när får tiden utvisa. Men man inser att man är ganska liten när man har ett stort muskelknippe som strävar åt ett annat håll än sitt eget. Det mentala övertaget och ledarskapet är liksom ännu viktigare ju mer fysisk storlek man har emot sig och ja, jag måste helt enkelt bli ännu lite starkare där.

Mamma gjorde två okej starter, första på 53 % och andra på 56 %. Mamma skötte sig så himla bra, jag är så avundsjuk på hennes lugn och erfarenhet i de här sammanhangen! Cosmo hade gärna fått sköta sig lite bättre inne på tävlingsbanan så hade procenten stigit betydligt. Ut och tävla mer för tränings skull!

Nej, nu ska jag ta hand om syster och systerdotter som kommer och ska luncha med mig.
Jag är inte deppig, men väldigt eftertänksam..
På återseende
/CC